neajivhed

ibland får man en tankeställare av allting som händer.
helt plötsligt slår verkligheten emot en som en iskall våg och det blir svårt att andas.

när man är här uppe i norge, i oslo, långt bort ifrån allt
känns det som att tiden där hemma står stilla. som att alla
lever sitt vanliga liv och ingenting kommer att vara förändrat
när man kommer tillbaka. men så får man veta något så
fruktansvärt hemskt att man inser att allting inte kommer att
vara som det är. att man måste ta vara på alla man älskar.
jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag befinner mig här uppe
och lever livet och tjänar pengar om det sedan händer någon där
hemma någonting. om jag kunnat spendera varenda liten sekund
med den personen, men befinner mig här uppe istället.
för min egen skull, för att jag ska få ut något av mitt liv.

men vad betyder pengar och materiella ting egentligen?
jag skulle ge allt jag äger och har för att hjälpa de människorna jag älskar.
om det hade blivit ett löfte att det aldrig skulle hända någon som jag bryr mig
så otroligt mycket om så hade jag gett allt. för att veta att alla kommer ha det bra.

men och andra sidan kan man inte tänka så, för då kommer man inte leva livet.
man kommer ångra allting man ger upp för att sitta hemma och vänta så att
man inte missar att spendera tid med personer för att man är rädd att det ska
hända dem någonting. det hade personerna i fråga inte tillåtit.

allting händer för en anledning, vart man än befinner sig i världen.
så varför inte göra det bästa av situationen. leva livet och komma ihåg
att alltid uppskatta de man har, och aldrig ta någon eller någoting förgivet.