neajivhed

varför känns det alltid som man ska krockan är man landar?
känns som sträckan aldrig kommer att räcka för att sakta ner farten till 0.

häpnas alltid över att jag inte krockar.
men vad ska man göra åt saken?
försöker tänka att om jag dör, så dör jag? inte mycket att göra åt.
man kan ju inte låta bli att göra saker för att man är rädd att dö?
- don't let the fear of death keep you from living.
jag överlevde iaf, ännu en gång. grattis!

men såklart så gick det inga bussar från flyget så jag fick gå med min överfyllda
väska till flygplatsen. när jag kom fram möttes jag inte av min faster utan massa
färmlingar. tyvärr hade hon fastnat i bilkö och skulle inte vara
framme förrän om en halvtimme minst.
okej, tänkte jag. var dödshunrig så kunde passa på att sitta på ett utefik
och äta något gott och dricka något.
när jag börjar rota i min väska, hittar jag inte mina pengar eller mitt kontokort.
nej då har jag ju såklat antingen glömt den i min andra väska, glömt den på flygplatsen
i växjö eller glömt den på flygplanet. hur som helst så hjälper inte det mig här.
så jag sitter fortfarande dödshungrig, kollar på 2 1/2 men på dator och inser
att jag faktiskt är i tyskland. hela tyskland luktar rök.
ALLA röker, från 10 år upp till 90. så jävla äckligt.
men inte mmycket att göra åt. är faktiskt inte så irriterad som jag borde vara.
jag är ju faktiskt inte i sölvesborg iaf.

tack för mig just nu!