har trettio minuter innan jag börjar jobba så tänkte skriva av mig lite. har inte uppdaterat ett enda inlägg sedan jag kom till familjen. jag har från början haft en obehaglig känsla. jag kom hit på fredagen den 12. åkte bussen tillsammans med evelina och lisa. evelina skulle till bethesta och lisa till leesburg. de släppte av mig och evve vid samma plats så vi stod och väntade på våra familjer tillsammans. jag hade inte pratat så mycket med min familj efter vi tackat ja till varandra, detta var 2 månader sedan. så var galet nervös. tyckte det var lite jobbigt eftersom alla mina vänner på cc trainingschool hade skypat med de flera gånger i månaden och visste så mycket om dem. jag reagerade lite men det var ingen större sak. när i fick åka till new york kunde familjerna betala resan, det hade inte mina gjort. men som tur väl hade inte alla gjort det. men kändes ändå lite konstigt. sean, min värdpappa kom i alla fall och hämtade mig på stationen. vi pratade helt okej, eller jag frågade honom frågor och han svarade. mer var det inte. jag träffade hela familjen och laura, deras förra au pair. hon var underbar. träffade även mormorn och morfarn som bodde där den helgen. var på soccer-game tillsammans med familjen dagen efter. men kände mig inte så välkommen, de pratade knappt med mig. morfarn och mormorn var supertrevliga och bjöd mig på middag på kvällen. det gick några veckor och inget förbättrades. jag träffade massa nya vänner och lärde mig snabbt att ta hand om barnen men det var fortfarande en kall och jobbig stämning med föräldrarna.

 

andra måndagen jag var där tog jag upp mitt problem. de ändrade på sig lite men var fortfarande lika kalla mot mig.. på lördagen ringde jag min lcc för att berätta för henne, hon rekommenderade mig att stanna några veckor till och se om det kändes bättre. jag bad henne dock att inte säga något till familjen att vi pratat. hon sa att hon inte kunde lova något. från det samtalet var det det enda jag kunde tänka på. kunde inte sova på natten mellan lördagen och söndagen så bestämde mig på söndagen att ta upp det med familjen. de var extra kalla mot mig när jag kom hem från washington på lördagen (var där på satseeing med mina svenska vänner, lisa, evelina och matilda.) och betedde sig även konstigt dagen efter. jag var rädd att min lcc hade sagt något så bestämde mig för att ta saken i egna händer och ta upp med dem vad jag tänkte. jag var så glaet nervös.. mina tyska vänner stöttade mig hela dagen och vid fem bestämde jag mig för att skriva att jag ville prata med dem. jag skrev "can we talk tonight?" och sean svarade "about what?". om någon säger att man vill prata brukar man bara säga ja, så då trodde jag ännu mer att de visste. jag kom i alla fall hem vid åtta för att prata med dem. vi hade suttit på starbucks och skrivit en lista på vad jag skulle säga och var så galet nervös. har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. vid åtta satte vi oss ner och pratade och jag berättade att jag ville byta familj. familjen tog det väldigt dåligt och blev sura på mig för de förstod inte alls vad jag pratade om om att de varit kalla. det säger en del om dem. att det är deras sätt att vara, vilket gjorde mitt val ännu enklare. dagen efter ringde min lcc och var arg på mig för vad jag hade gjort. (antagligen för att de inte vill förlora familjen som kunder, de tjänar mycket pengar på dem). men jag hade bestämt mig ändå. hon tyckte att jag borde be om ursäkt till familjen.. och det tänkte jag att jag kunde göra. för jag har redan bestämt mig och då kan jag säga att jag är ledsen och ångrar mig, för de kan ändå inte få mig att stanna. lcc'n sa att de kommer vara iväg fram tills måndagen så jag kunde inte gå in i rematch förrän det. det kändes lite tungt, att behöva stanna en vecka till med familjen och sedan de veckorna som rematch innebär. jag bästämde mig då för att säga förlåt på tisdagen och läta allting lägga sig lite först. på måndagen fick jag sms från sean att vi skulle träffa min lcc på tisdagskvällen och skriva under, det kändes nästan som en lättnad! att gå in i rematch direkt. men fick dåligt samvete över att jag inte hunnit säga förlåt. så skrev ett långt förlåt sms och somnade.

 

på tisdagen kom min lcc och jag var så nervös för mötet. men det gick okej. min värdfamilj var lite arga på mig men jag bad om ursäkt och min lcc förstod mig i alla fall och tog det okej. hon sa också att jag måste göra ett bra jobb för familjen kommer vilja ha referenser från min nuvarande familj. sedan frågade hon om jag hade några önskemål. jag har varit så nervös över att jobba denna veckan när jag är uppsagd men det har gått smärtfritt. de har nästan varit snällare mot mig nu än vad de någonsin varit.

 

dagen efter ringde de från boston kontoret och bara frågade vad jag sökte för familj. jag sa att jag sökte en familj som brydde sig om varandra och även mig. helst en kristen familj och det spelade ingen roll vart i landet det var. på kvällen gick jag in på mitt inlogg bara för att se hur det gick till och upptäckte att jag redan fått en match. kollade på deras profil och de verkade underbara. (tänkte beskriva båda familjerna sen). ville inte skriva till dem för klockan var redan nio, trettio minuter senare ringer familjen mig och vi pratar länge. den första frågan de ställde till mig var varför jag var i rematch och jag förklarade. det kändes så enkelt och bra. de frågade mig massa saker och sa att det lät som att jag var en perfekt au pair för dem. vi bestämde att vi skulle skypea dagen efter med barnen och det gjorde vi. barnen var fantastiska. de spelade piano för mig och visade mig gymnastik och sån framför kameran. de lovade att lära mig spela softboll och baseboll när jag kom till dem. de kändes så varma och välkomnande och sa att min familj så gärna fick komma och bo hos dem om de hälsar på. jag sa att jag gärna ville flytta hem till dem och de ville gärna ha mig där. så vi bestämde att jag ska komma till dem nästa söndag. fantastiskt!